Fotostudion Pippihuset

Det här är berättelsen om hur Fotostudion Pippihuset byggdes. Att bygga en ny byggnad från början är alltid en utmaning men att det skulle vara en utmaning att ens få börja bygget var jag inte helt beredd på.

Utmaningarna började alltså redan innan första spadtaget hade tagits. Jag hade länge gått och tänkt att jag ville bygga en egen fotostudio på vår tomt. Efter några års planerande och sparande kunde jag äntligen ringa det första samtalet till en arkitekt som blev anlitad att rita en fotostudio och göra en bygglovsansökan. Där blev det tvärstopp!

Stadsbyggnadskontoret tyckte inte om byggnaden trots att vi varit där på besök och visat upp ritningarna och fått mycket positiva reaktioner. Det var bara att återgå till ritbordet men denna gång tog min man över. Det skulle ta sex stycken revideringar under två års tid att få igenom ett bygglov.

Men så en vacker dag när jag nästan gett upp allt hopp, damp det ner ett brev från stadsbyggnadskontoret som sa att bygglovet var godkänt. Det kändes overkligt efter en så lång tid att vi äntligen kunde börja bygga.

En sak som jag lärt mig på vägen att man inte får göra det som man vill utan det handlar om kompromisser och åter kompromisser. En begränsning som dök upp under vägen var restriktioner på bygghöjden på studion. Det fick vi till slut lösa genom att gräva ner studion så att golvet skulle hamna cirka en meter under markytan. Vi hade verkligen ingen aning om det var jord eller berg där vi skulle gräva, så det var givetvis en chansning.

I februari 2011 kom äntligen den 20 ton tunga grävskopan och tog det första grävtaget. Det var spännande och nervöst och bara 20 minuter in i grävandet hördes det ett högt “klonk” när skopan gick ner i leran. Skit, tänkte jag det är berggrund men det visade sig att stadsmätningskontoret gamla ritningar inte stämde överrens med verkligenheten. Det som sa ”klonk ” var våra avloppsrör.

Rören som skulle ligga på 1,70 cm djup låg bara på 70 cm. Det blev till att ta snabba beslut om att dra om avloppsrören och budgeten för bygget sprack direkt. På kvällen samma dag knackde mina grannar på dörren och frågade om jag visste att gubbarna lyckats dra ner deras telefonledning? Nej, det visste jag inte!  En händelserik dag minst sagt. Men det var igen ide att hänga läpp utan nästa dag var det fullt ös igen. Efter en vecka kunde grävgubbarna åka hem och kvar fanns ett stort hål i marken med grus i botten.  Människor som var ute och gick en promenad stannade och frågade mig om jag skulle bygga en pool. Nä, inte riktigt utan jag har grävt mig världens dyraste hål!

PlattanNästa steg var att bygga en isolerad gjutform som man sedan häller på betong i.

Betongen blir golvet i studion. Det viktigaste här var att inte räkna fel på hur mycket betong det skulle gå åt för betongbilen tar inte med sig överbliven betong utan dumpar den vid byggplatsen som i det här fallet är vår tomt. Jag var nervös när betongbilen dök upp och började spruta betong i 200km/timmen men som tur är räknade vi precis rätt. Sedan fick jag se till att hålla betongen blöt så att den inte torkade för fort. Jag fick alltså gå och vattna min betong några gånger om dagen med trädgårdsslangen.

När golvet väl torkat murades det upp en grund som gick upp till marknivån och jag spenderade några dagar med att titta på när det murades. Det är fascinerande att se en riktigt duktig hantverkare jobba. Det ser så lätt ut men det är det verkligen inte.

Sedan började konstruktionen av väggarna att komma upp, isoleringen kom på plats och den enorma takstocken lades på plats. Det tog 6 vuxna män att få upp den, för den väger cirka 200 kilo. Efter det började taket att läggas och det började sättas panel på huset. En av hantverkarna hade en olycka och spikade fast sig i panelen med spikpistolen. Hans kollega räddade honom genom att sätta en pinne mellan hans tänder och dra ut spiken med en hammare. Jag tyckte det var hemskt obehagligt och sa att han borde åka hem och ta det lugnt men han bara tittade på mig och sa, “För en sådan liten sak? Jag är ju en machoman!” Han hade rätt.

Sedan var det dags för elen att dras och det började redan sättas upp gipsskivor på insidan. Helt plötsligt började byggnaden att se ut som ett hus. När panelen var på plats började vi måla direkt. Först med grundfärg sedan med riktig färg. En morgon när jag målade gled jag plötsligt av stegen med ena foten och ramlade ner. I fallet lyckades jag vrida kroppen så att jag landade med armarna först och landade rakt ner med hela armen i målarburken. Det kändes halvbra att grannen precis går förbi och ler brett.  Proffsigt!

Fönster och dörrar kom på plats och gipsskivorna. Nu kunde jag börja måla inuti huset och det är helt otroligt vad nya väggar suger färg. Jag målade insidan tre gånger för att få det jämt . Golvvärme och parkettgolv kom på plats och det började kännas som ett riktigt hus. Fotostudion Pippihuset blev helt klar en varm sommardag i slutet av augusti 2011 och det firade jag med grannar, vänner och familj. Jag måste få säga att jag är otroligt nöjd med studion som fungerar jättebra som arbetsplats. Det känns extra kul att få ha varit med och byggt den från första spadtaget till de sista detaljerna. Studion blev precis så hemtrevlig och personlig som jag önskat och jag hoppas att människor som kommer till studion tycker likadant.

Dela på Facebook Dela på Twitter Pin on Pinterest Eposta mig